I DONT LOVE LIFE RIGHT NOW. AND LIFE DOSENT LOVE ME.
23 augusti 2012
Wish for one weekend in freedom
Hej. Inte skrivit på ett tag. Inte haft någon lust. Men nu är man tillbaka. Sitter uppe hos mamma, på hennes balkong och njuter av det vackra vädret. I öronen lyssnar jag till Marie Fredrikssons - Sparvöga. En helt underbar låt som ger mig kraft att fortsätta kämpa. Iblan vill jag bara ge upp. Då känns allt så svart. Att få i mig mat är en ständig kamp, fastän jag inte visar det. Men värst numer är faktiskt att behålla maten. Redan har min lägenhet blivit min ställe där ajg kan tömma mig själv om nätterna. Har både svårt att behålla maten rent kroppsligt då min mage stöter bort allt främmande jag försöker smaka. Men mentalt stöter jag bort även det vanliga, som äpple och motötter. Jag har lyckats vara kräkfri en dag dem snaste månaderna. Spelar ingen roll hur "lite" jag ätit. Det kommer ändå upp, det ska ändå upp.
Imorgon är det midsommar coh det ska firas I Tins sommarhus på Öland. Längtan dit är stor men rädslan desto större. Jag ska sitta och äta framför till viss del främmande människor. Mamma försöker uppmuntra mig och berätta för mig att jag klarar det, men jag tvekar. Kanske lyckas jag äta mina 2 morötter, men hur ska jag sedan lyckas behålla det? Snälla kan någon ge mig den styrkan? Jag försöker intala mig själv att ingen ser och märker om/när jag smyger ifrån, och gömmer mig inne på toan, men jag vet att dem ser och hör. Vilket är jobbigt för mig och säkert äkligt för dem. Vill vara kräkfri för en helt. Få en paus.
Att inte äta är för mig inga problem men att kräka är ett stort problem. Min ork är slut. Kroppen värker och från min hals kommer det blod. Nä, jag måste klara av att inte kräka imorgon och på lördag. Jag MÅSTE!!
Annars är sommaren här. Skönt med värme, men en fasa då alla klär av sig och jag kan inte gömma mig själv under dunjackan. Men snart kommer en viss person och hälsar på mig, och längtan dit är enorm. Så jag försöker hålla humöret upp. Plas att jag trivs super bra i min lägenhet och med mina vackra vänner. Ni är mitt allt.
söndag pyssel med flytten!
Hur mycket jag än trivs med att bo med min mamma är vi två vuxna kvinnor med hett humör, vilket innebär att vi ryker ihop ibland. Så ny planerar jag inredningen dagarna tillända. Köpt en massa möbler på blocket som ska fräschas upp igen. Imorgon kommer min soffa och lördag sängen. Innan lördag ska jag hinna måla om badrummet mit. Svinigt ful färg med västa tänkbara bården. Bort bort bort!!
Tänkte lägga upp lite före och efter bilder, där ni ser resultatet :)
Idag var jag och bror med famillj och kollade efter en ny tv. Men den bror hade tittat ut till mig var naturligtvis SLUT!! Men blev lite sugen på att införskaffa en 3D tv, så att man kan se film i 3D. Fett nice!!
Får se om någon bra hittas.Tips välkomnas :)Jag är ganska grön på denna fronten, trotts att jag jobbat i en elektronikbutik. Illa :P Aja man kan inte vara expert på allt!!
Nä, nu ska jag kolla LOST säsong två. Älskar denna serien asså!!
Enjoy your evening!
Torsdag
MEn nu har jag bestämt mig för att försöka röra mig mindre för att se om svullnaden lägger sig en aning, så att att jag kan gå ner i vikt. Mina kilon är allt för många för min längd. 10 kilo mindre är önskvärt!!
Annars har dagen varit helt okej. Jobbet var kul men vet fortfarande inte om jag verkligen gillar det till hundra procent. Tjejerna i butiken är trevliga och min chef är så underbar och duktig, men jag är inte allt förtjust i själva butiksyrket. Man måste alltid vara på topp och uppklädd till max. And thats not me style. Jag gillar att gå i träningsbyxor med håret i en slarvig knut. Men med yrket kommer krav. Krav som jag inte vet om jag orkar med att känna varje dag. Men jag måste ge det några chanser till innan jag dömmer ut det :)
Ikväll ska jag se andra delfinalen inför Eurovision på lördag. Gooooooo Loreen!!!!
Älskar livet!
Idag hade jag min första dag på det nya jobbet och det var skit kul. Oroat mig helt i onödan!!
Tror min tid på Parelle kommer vara mycket givande för min "framtida" karriär inom sminkbranschen. Om jag nu vill jobba med detta det vill säga :P Är så sjukt velig. Vill ju egentligen sjunga dagarna till ända men vet hur svårt det är och krävande. Men om det inte är möjligt så trivs jag förtillfället med det jag gör. Dock sjukt mycket jag måste sätta mig in i och lära mig. Hyllorna är Fyllda med alla dessa olika produkter som jag förväntas kunna. Men det får ta den tiden det tar och istället för att oroa mig så ska jag försöka ha kul!!
Fan så bra saker och ting har blivit sedan jag flyttade upp till Kalmar. Mina vänner här är underbara, jag är nära min familj och ny utbildning. Kan bara inte bli bättre. Just idag mår jag toppen och känner att jag Älskar livet!!
Snart ska jag möta upp Emma för en promenad i det sjukt härliga vädret. Ut och NJUTA!! Snart är sommaren här...!!
Har ni skaffat häst?
Anledningen till detta är ju då att jag äter morötter som en Häst. Känns som att det växer morötter ur öronen på mig. Magen min står ut åt alla håll och kanter. Jag skämms över hur tjock jag faktiskt är. Och kroppen min är så ur form. Det hänger skin lite här och var samt att svullnaden vägrar ge med sig. Vill våga äta protein och gåååå mindre om dagarna men jag vågar inte. Jag bara vill promenera mer och mer.
Jag skämms över ytterligare en sak och det är att jag hetsåt 5 mandelspån. Inte bra alls. Jag borde skämmas och det gör jag. Ber till Gudarna att jag inte går upp i vikt av detta nu. Usch, nu vill jag bara kasta mig över toaletten och kräka...
God Natt!
HJÄLP!!!!
Jag behöver tips och råd på HUR jag kan gå ner i vikt igen. Mina kilon är way toooooo MUCH!!
Efterlyser någon som vill hjälpa. Kanske chata lite och utbyta tips!!
Stor
Nu känner jag hur jag sväller. Hur vikten ökar. Hur kläderna imorgon kommer sitta tajtare. Jag äcklas på mig själv. Bilden som stirrar tillbaka på mig i speglen stämmer inte med min inre önskan om hur jag ska se ut. Den är alldeles för stor, för kort, för bred och för fet. Jag kämpar och kämpar för att den ska bli som jag önskar, men på 15 år av "ätstörningar" har den aldrig varit som jag önskat. Alltid för stor och alltid värdelös.
Att hata sig själv är jobbigt. Att allid bära omkring på tankar om att skada sig själv eller göra slut på eländet är ledsam. Jag vill väl som alla andra känna känslan av att jag duger precis som jag är! Vare sig jag väger 35, 45, 55 eller 95. Men i mina ögon sitter mitt personliga värde i min vikt. I mitt utseende. Vilket jag är extremt missnöjd med.
Hur kan man jobba bort den destruktiva tankarna? Hur ska man våga byta ut sina gamla "sjuka" tankar mot ny "friska" tankar? Även om mitt nuvarande liv på vissa sätt är destruktivt och allmänt tradigskt (andras personliga åsikt om min situation) kan det många gånger vara lättare andå. Dessa tankar kan jag hantera, denna vardag lever jag med varje dag. Men nya ljusa och friskre tankar kan jag inte. Dem har jag inte haft så vitt jag kan komma ihåg. Vilket skrämmer mig. För jag vet ju inte hur det känns och vad som skulle hände om jag får ett bakslag. Kanske fallet jag djupare ner i den situation jag befinner mig i idag?! Hur ska jag då orka ta mig upp?
Alla frågor gör mig galen. Önskar att inga tankar rymdes i min så kallade hjärna.
Jag vill ju bara vara smal!!
Jag idag. Gud vad tjock jag är. Jag skäms. Alltid vetat att jag är bra på att att gå ner i vikt. Men idag går det inte mer. Idag spelar det ingen roll vad jag än gör eller sättet jag gör det på. Jag försöker att undvika att äta, eller i alla fall äta så lite som jag kan med en vakandes mamma. Mitt dagliga matchema håller jag för mig själv. Orsak? Jag skäms. Men mitt intag går aldrig över 200 kcal per dag (då har jag hetsätit). Men ändå går jag bara upp i vikt.
Den ekvatiomen går inte riktigt ihop i mitt huvud. Hur kan mina ansvariga läkare, psykologer samt familj vara oroliga för mig om jag bara blir större och större iställe för mindre och mindre? Vill ha tillbaka min vikt som jag hade i början av hösten. En dröm som måste bli till verklíghet. Då lovar jag, att jag ALDRIG ska klaga. Utan vara nöjd och glad!
Kan någon tipsa mig på hur jag ska kunna gå ner i vikt igen. Ska jag minska på mitt kalori intag eller kanske motionera mer. Är ju bara ute och går tre-fyra timmar per dag. Kanske lite lite med tanke på all energi jag får i mig?!! SNÄLLA HJÄLP!!
Melon
Fan vad jag hatar mat.
Honung vs. svällt
Jäg är "duktig" med att inte äta "mycket". Det vill säga inte överskrida mitt dagliga kaloriintag. Och borde rasa i vikt enligt mina läkare. Men min kropp vill nått annat och gör nått annat än att gå ner i vikt. Den samlar på sig iform av tvättska. Och svullnaden på min kropp har ökat ytterligare. Och min tjockhets känsla är överväldigande och mentalt påfrestande. Ohanterbar!
Jag får i mig som mest 200 kcal per dag. Men inser att mitt kaloriintag är Way to Much änndå. Vill tro läkarna om att jag äter för lite men tror mer att det beror honungen jag äter. Den bara måste bort. Och det är nu. Inte i morgon utan NU!! No more. Värt ett försk att sluta med honungen, så att kroppen kan åter komma i balans. Men honungen är det så håller mig vaken och pigg. Utan den hade jag sovit mig igenom dagarna. Nått som just nu känns väldigt lockande :D
Så imorgon blir det ingen mer honung. Ska köra två veckor utan honung och se hur det går. Och om kroppen blir stabil på nytt. Får hoppas och be till gudarna!!
Dags att sova nu. På återseende!
Varför gör jag detta?
Ångesten är enorm och paniken påtaglig. Det bara kryper inom mig. Känslorna far och flyger. Försöker hålla mig lugn till synes och mycker för respekt för min rums "kamrat" som är Silvia 72 år. En mycket gullig kvinna. Men med henne i rummet kan jag inte göra allt jag vill göra. Om ni förstår vad jag menar?
Att jag ligger här utan LPT är det värsta. Ångrade mitt beslut lång innan jag ens kom hit, men jag gör detta enbart för min mamma och för att hon ska få en paus från mig om min problem. Och inte för att jag tror på vården eller på att min tillvaro kommer ändras. Jag vill ju inte ens att den ska ändras. Så därför kommer samma "problem" kvarstå när jag kommer hem dvs. att jag inte kommer kunna behålla maten jag lyckas äta. Vare sig jag vill eller inte. Jag får näring genom dropp i armen för att mina tarmar ska få vila och magmunnen få läka. Det tar 23 timmar och 35 minuter för droppen. Sen är jag fri en halvtimme innan nästa påse ska gå in. Fuck it asså. Tror jag drar imorgon. Vill verkligen inte detta...........
Nuet hindrar min framtid
Inte skrivit på ett tag nu. Orsaken är att saker känns jäkligt tungt förtillfället.
Jag känner mig tom. Tom på ord. Tom på tron om nått bättre. Tom på det allt. Förutom Ångest, Panik, Skräck, Rädsla. Ändå tar en positivt sak upp min tid, mina tankar, mina dagar. Men för att kunna orka med denna sak måste jag anstänga mig. Samla mig. Bita ihop. Hålla ihop. För annars kommer jag falla isär!
jag vill detta så mycket. Men känsla och ororn finns där. Tänk så misslyckas jag, IGEN!
Vad ska jag då ta mig till. Kommer denna chansen komma till mig på nytt. Tror inte det.
Så därför finns det bara en sak att göra, vilket är att inte tänka, inte känna. Utan bara att våga leva och våga satsa. Jag har inget att förlora, bara att vinna.
