23 augusti 2012
Lång tid har gott sedan jag bloggade här senast. Trots att jag verkligen har behövt skriva av mig har jag inte gjort det. Som vanligt har jag svårt för att skiva ner mina tankar och sätta ord på alla känslor. Men nu känner jag att jag vill försöka på nytt.
Sommaren har passerat. Den har både varit fin och på många sätt underbar, men också ett rent helvete. Att jag tagit mig genom sommaren trots mina kroppsliga svårigheter är tackvare mina vänner. Dem får mig att orka kämpa vidare. Dem får mig att vilja uppleva morgondagen.
Nu kommer hösten och för en vecka fasade jag för den, men nu känner jag att den kan komma. Allt tackvare ett sms som komi fredags, om att jag kommit in på en musiklinje på en folkögskola här i Kalmar. Min första tanke var Yes, Finaly, underbart, awesome, härligt, great, weifuckinghooooo. Men i måndags när jag tog vid ingången till skolan kände jag att ajg bara skulle vända om. Tur att jag inte gjorde det för det hade varit ett misstag. Redan nu trivs jag i min klass och med mina nya vänner samt lärare. Detta kommer bli ett mycket bra år. Jag hae mycket att lära, nått som jag i vanliga fall ogillar (vill kunna allt från fösta början), men vet att så funkar det inte. Alla är vi nybörjare nån gång. Så nu måste jag abra brottas med mitt ego och tala sunt förnuft med mig själv när jag tänler ge upp!!
Hur min utveckling inom sång och musik blir får tiden utvisa. Men spännande är det. Och en sak är säkert, det kan ju inte bli sämre ialla fall ;)
Redan har vi haft några uppgifter och fler blir det. Fast besluten är jag att blir en grym sångare och trummis ;) Med det sist nämda får jag har ett grymt tålamod med (nått jag är född utan)...
Nu ropar sängen. Imorgon får man gå upp tidigt. Sov gott.
