itsmyfuckinglife

Vet inte om ni läst om världens dyraste choklad.
Om inte så kommer det lite småfakta här: 
Chokladen är framtagen av företaget Le Chocolat. 
Prislappen är för dessa 9 bitar och Max fem minuter av njutning är 9 miljoner kronor.
Men skall tilläggas att man får inte bara får ett utval av den finaste gourmet choklad som gjorts,
utan också ett armband med gula och blå diamanter, safirer och smaragder.
Och ett armband av denna klass kanske kanske påverkar smakupplevelsen??
Men jag kan ärligt säga att dem hade fått betala mig 9 miljoner kronor för att jag ens skulle fundera på att smacka nån av dessa bitar.
Undra om chokladen kommer i olika smak ? :P

Vill dricka liter efter liter vatten. Men får inte.

Innan viste jag att jag var duglig för en sak och det var att undvika mat.
Idag är jag inte längre duktig på det. 
Jag duger för inget mer.
Jag skäms över vad jag idag ätit och framför allt dess mäng.
 
Varje dag serverar en måltid åt mig av mamma. .
Jag vill skrika åt henne, åt maten.
Klösa ögonen ur mig.
Slita mig i håret.
Kasta tallriken i väggen.
Och springa därifrån, tills mina ben inte bär
och frestningen är borta...

Men istället sitter jag och ser fullständigt oberör ut över vad som finns på fatet framför mig.
Inom mig pågår en revolution av känslor.
Han skriker. Yasmine skriker. Alla skriker. 
Ibland bara önskar jag att allt var över. Vill inte och orkar inte mer.
Finns det nått eller någon därute som kan hjälp mig döva att mina känslor.
Eller är ända chansen till lugn död? 

HJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPMIGNPGONSNÄLLA!!!!  

Sitter i köket med ångestkänslor.
Läser bloggar. Bloggar om smala tjejer som har anorexia.
Jag avundas. Vill vara som dem. Smala. Fina och ha anorexia!!

Läser om en tjej som vissa dagar äter inget för att andra dagar äta allt.
Själv äter jag samma sak varje dag och i samma mängd. Och har gjort i drygt ett år nu.
Innan dess åt jag också samma sak, i samma mängd, varje dag mednav ett annat livsmedel än dagens.
Gör jag fel? Kanske borde jag inte äta nått imorgon för att äta mer på torsdag eller fredag.
Hon är ju smal och jag fet. Borde kanske pröva?

Jag tog en klunk av citronteet. Drack inte bara en klunk, utan jag lyckades dricka en hel halv kopp!!
Även om jag nu mår dåligt över det, är jag ändå stolt. Trodde inte att jag skulle klara det.
Men jag vågade!! 
Vet dock inte om jag kommer lyckas en andra gång, men inget jag vill eller behöver tänka på nu.
Filmen, var för övrigt helt okej. Sett bättre, men ocksså sett sämre.
 Blev dock inga garnbollar. Får ta det imorgo istället.
 Nu börjar jag nämligen bli trötter :D
Natti.

Runt om världen svälter människor ofrivilligt. Jag svälter frivilligt. Många föräldrar har inte möjligheten att stilla sitt barns hunger. Jag bråkar och skriker på min mamma för att hon varje dag förser mig med mat. Jag klagar för att vi har mat och för att jag blir tjock av den. Hur skamligt är inte det?
Jag borde skämmas. Verkligen.

Många hade gjort allt för att få byta tillvaro och förutsättningar med mig. Frågan är hade jag verkligen velat byta med dem? Det är en sak att självmant avstå från saker, men att tvingas avstå saker är en annan. Trotts att jag skämms för min otacksamhet och rädsla, kan jag inte hjälp att jag avundas magra människor och ser upp till dem som kan avstå mat varje dag. Som vinner kriget mot kalorierna. Vart finner man logiken?
Tala om dubbelmoral.
Vill lära mig att uppskatta min tillvaro coh mina möjligheter.
Inte klaga. Inte vara rädd. 
Inte behöva skämmas.

 
Lider när jag ser hur dåliga förhållanden många barn vaknar till varje dag.