itsmyfuckinglife

Innan viste jag att jag var duglig för en sak och det var att undvika mat.
Idag är jag inte längre duktig på det. 
Jag duger för inget mer.
Jag skäms över vad jag idag ätit och framför allt dess mäng.
 
Varje dag serverar en måltid åt mig av mamma. .
Jag vill skrika åt henne, åt maten.
Klösa ögonen ur mig.
Slita mig i håret.
Kasta tallriken i väggen.
Och springa därifrån, tills mina ben inte bär
och frestningen är borta...

Men istället sitter jag och ser fullständigt oberör ut över vad som finns på fatet framför mig.
Inom mig pågår en revolution av känslor.
Han skriker. Yasmine skriker. Alla skriker. 
Ibland bara önskar jag att allt var över. Vill inte och orkar inte mer.
Finns det nått eller någon därute som kan hjälp mig döva att mina känslor.
Eller är ända chansen till lugn död? 

HJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPHJÄLPMIGNPGONSNÄLLA!!!!