Varför gör jag detta?

Då är man på sjukhuset igen. Denna gången gick jag hit frivilligt. Eller kan man kalla det frivilligt då man känner påtyckning från min omgivning?? Vill inte vara och Gus vad jag önskar att jag befann mig på vilken annan plats som helst i världen. Men nu ligger jag är med min bästaväns ovän stående vid min sida. Han sitter fast vid mig. Han pumpar i mig äcklig näring. 500 kcal på en dag. Så jävla mycket. Bara tanken på det får mig att vilja ta mitt pick och pack och bara fly min väg. Dit jag slipper äta, där ingen kan se mig, där ingen kan bry sig.
Ångesten är enorm och paniken påtaglig. Det bara kryper inom mig. Känslorna far och flyger. Försöker hålla mig lugn till synes och mycker för respekt för min rums "kamrat" som är Silvia 72 år. En mycket gullig kvinna. Men med henne i rummet kan jag inte göra allt jag vill göra. Om ni förstår vad jag menar?

Att jag ligger här utan LPT är det värsta. Ångrade mitt beslut lång innan jag ens kom hit, men jag gör detta enbart för min mamma och för att hon ska få en paus från mig om min problem. Och inte för att jag tror på vården eller på att min tillvaro kommer ändras. Jag vill ju inte ens att den ska ändras. Så därför kommer samma "problem" kvarstå när jag kommer hem dvs. att jag inte kommer kunna behålla maten jag lyckas äta. Vare sig jag vill eller inte. Jag får näring genom dropp i armen för att mina tarmar ska få vila och magmunnen få läka. Det tar 23 timmar och 35 minuter för droppen. Sen är jag fri en halvtimme innan nästa påse ska gå in. Fuck it asså. Tror jag drar imorgon. Vill verkligen inte detta...........

Nuet hindrar min framtid

Inte skrivit på ett tag nu. Orsaken är att saker känns jäkligt tungt förtillfället.
Jag känner mig tom. Tom på ord. Tom på tron om nått bättre. Tom på det allt. Förutom Ångest, Panik, Skräck, Rädsla. Ändå tar en positivt sak upp min tid, mina tankar, mina dagar. Men för att kunna orka med denna sak måste jag anstänga mig. Samla mig. Bita ihop. Hålla ihop. För annars kommer jag falla isär!

jag vill detta så mycket. Men känsla och ororn finns där. Tänk så misslyckas jag, IGEN! 
Vad ska jag då ta mig till. Kommer denna chansen komma till mig på nytt. Tror inte det.
Så därför finns det bara en sak att göra, vilket är att inte tänka, inte känna. Utan bara att våga leva och våga satsa. Jag har inget att förlora, bara att vinna.   


'Man sträcks ut för att se smalare ut - för att se perfekt ut. Det görs med min kropp i alla videor jag är med i och på varje omslag jag är på. Bilderna är inte som i det verkliga livet'

- Lady GaGa

"Jag ville se ut som en smal ballerina, men jag var en kurvig italienska som käkade pasta och köttbullar varje kväll"

 


Vet inte om ni viste eller läst att allas vår älskade popikon Lady GaGa har talat ut på en gala för unga kvinnor om att hon under sin uppväxt led av bulimi?
Och att en anledning till att hon slutade var att den syra som kommer när man kräker förstörde hennes stämband och att följderna är farliga för kroppen. Som vi alla vet är Lady GaGa eller Stefani Germanotta som hon egentligen heter, en grym sångerska. Själv sitter jag här med en kopp the och det ända jag tänker på är att den måste upp när jag druckit upp. Inte kunnat behålla verken mat eller dryck på drygt en vecka nu. Kommer in i perioder som dessa lite då och då. Inte för att jag äter mer utan bara för att jag inte vill behålla det "lilla" jag äter.

Men jag HATAR att kräka. Och ÄLSKAR att sjunga så jag borde lyssna till Lady GaGa och sluta med kräkningarna. Måste ses som ett steg i rätt riktning? Känsla är bara att om jag slutar kräka är jag en dålig anorektiker? Kan man vara en dålig anorektiker och varför vill jag ens vara en anorektiker?

För Lady GaGa berodde hennes bulimia till stor del på hennes dåliga självförtroende och att hon ville se ut som en ballerina. En dröm som många delar med popikonen. Så även jag. Hon avslutar med att säga
— Bantningshysterin måste upphöra. Den gör tjejer sjuka.
Inte en dag försent. Modeskapare världen över bode lyssna till GaGas ord. Innan dem orsakar fler unga kvinnor och mäns död.

Själv blir jag stolt över att Lady GaGa vågar uttala sig och visar alla att det finns ett liv utan ätstörningar. Att man kan bli frisk och "lyckas" i livet. Själv känner jag mig värdelös utan min anorexia. Jag har dem senaste åren alltid blivit erkänd för den och vad är jag då utan den? Duger jag som person fast att jag bara är Yasmine? Och hur blir mitt liv utan den? Ovissheten gör mig livrädd. Jag vet hur mitt liv är idag och även om dem flesta dagarna är svarta så tar jag mig igenom dem. Jag står ut. Tänk om jag bara var bra på nått annat eller haft ett liv vid sidan av anorexian, då kanske det hade det kanske varit lättare att lämna detta livet bakom mig. Men allt jag gör, allt som händer i mitt liv har med min ätstörning att göra. Den genomsyrar mitt liv. Den har tagit över det lilla friska jag hade innan mitt liv. Nu är allt sjukt. Allt smuttsig. Allt annat obetydligt.

Och jag som bara vill vara bra på nått. Ha kontroll. Ha dissiplin. Och vara duktig...

Isbjörnar och pingviner

Vi har så galet mycket snö i Kalmar!!!!
Då jag kommer från Helsingborg i Skåneland är jag inte van vid så mycket snö.
Det är vitt överallt. Gatorna är täckta med snö. Kanalerna är igenfrusna., vars is göms av ett snötäcke.
Vår stad liknar ett vinterlandskap.

Nått man bara inte får missa att njuta av.
Så jag och Maria bullsade på oss med flera lager av kläder och gav oss ut i solskenet.
Ni promenerad ner mot stensö och havet. När vi gick längst med standkanten möttes vi av två äldre kvinnor på skidor. Och när vi gick upp mot husen for det förbi flera snöskotrar.
Att se människor på skidor och smöskotrar på vägarna är långt över vad jag upplevt mina tidigare vintrar.

Kändes som jag befann mig längre norrupp än vad jag faktiskt är. Känsla var glädje.
Det ända som saknades denna dag var vandrandes pingviner och isbjörnar på gatorna.
Sen hade denna dagen allt, en härlig promenad i ett vackert landskap under solens strålar med fantastiskt sällskap!! Det perfekt slutet på denna helg.
Även jag kan känns glädje.


Nostalgi på Erikshjälpen



Blev inget direkt fyndande idag på Erikshjälpen men hittade tre pocketböcker som fick följa med hem. Var dock lite sugen på att köpa Backstreet Boys skivorna jag hittade.
Vet inte om ni älskade dem som jag gjorde på den tiden.
Men dem var allt för mig. Varje tisdag påväg från skolan till kyrkansbarntimme sprang vi kompisar in i tobaksaffären för att köpa idolbilder. AJ, var min favorit. Min blivande man!! Haha
Tänk vilka drömmar man hade då. Realistiska som högs orealistiska.
Sånt man knappt vågar drömma om idag. Men då fanns det inget i världen som hindrade än.
Han med sina tatueringar skulle bli min man, där med basta!! :D
Idag är jag fortfarande singel och han gift med en annan kvinna,
så jag får väl i bästa fall nöja mig med att äga några av grabbarnas skivor..hehe
Blev ingen skiva denna gången dock, hade redan dem som fanns.
Men böckerna jag köpte kommer slukas inom kort.
Det kan jag lova.
Ni kanske har lite boktips att dela med er?


Svinigt kallt

Tog en promenad vid havet.
Meningen var att jag sen skulle promenixa upp till Maxi,
för att handla hem mat till mamma. Hon skulle gör pizza till sig idag!
Men det var för kallt. Blev istället handling på ICA Södercentrum.
Nära och bra. Sen blev det pizza bakning här hemma. Luktade ljuvligt.
Och smakade ljuvligt. Enligt mamma iaf ;) Åt själv inget. Har inte ätit pizza på drygt 12 år. O
ch kommer nog aldrig äta det heller. Har ingen längtan efter det.
Jag är nöjd med det jag kan äta. "Glad" för att jag kan få i mig nått och att jag ens kan behålla det.
Det mesta söter min mage bort. Har varit utan "mat" så många år nu så läkarna vet inte om jag någonsin kommer kunna äta "normlat". 
Om man ser till tarmarna. Men även mitt hjärta skulle kanske inte klarat av att jag ökar på mitt dagliga matintag.
Nått som ökar min rädsla för att prova nya saker.
Tankarna på ny mat finns därför inte. Jag äter det jag äter och kommer äta det jag äter.
Inget annat!!

Tradigt snack. Men sanningen för mig.
Kanske tur att jag inte hungrar och längtar efter ny mat!! ;)
Fin blev pizzan i alla fall!!


På promenaden idag åkte mammas broddar på. Kanske inte världen snyggaste men Guldvärt!! :D


God morgon...

säger jag fast att klockan är en bit efter lunch. Vaknade idag av telefonen vibrerade.
När jag lyfte luren trodde jag att klockan inte var mer än nio på morgonen.
Men den visade sig vara fem i tolv. OBS!!

Dags att stiga upp kanske? Nu sitter jag i köket med ett glas samarin och the.
Vilken bra kombo. Dont you think ;)
Idag har jag inget speciellt på schemat förutom handling och hämta recept på apoteket.
Så jag tänkte ta en vända in på Erikshjälpen och se om man kan hitta nått roligt fynd.
Ni kanske vill hänga med?
Kan ta lite bilder på utbudet och lägga upp här lite senare idag.

Hoppas ni får en fin fredag.


Hej alla!

Kul att se att man har så många besökare på bloggen.
Beror helt klart på kläderna som ingen verka vilja ha från min annons på bloggshoppen...haha
Men aja, kul i alla fall att ni tittat in. Kan bara välkommna er!!
Hoppas ni stannar kvar och följer mig, mitt liv och min kamp.

Vet att min blogg inte alltid är den roligaste, med dem mest uppiggande inläggen. 
Men kanske kan ge er en inblick om hur det är att leva med en ätstörning.
Och avskräcka alla er som tänker på vad ni äter, er vikt och träning,
så att ni inte hamnar där jag är eller längre ner än så!!

Men nu när jag ändå har er här och vill behålla er,
kan ni inte tipas mig om vad man kan skriva mer om?
Vad tycker ni om och vad vill ni läsa om?

Kramen Yasmine 

New



Måste visa mina nya älsklingar. Har velat ha dessa ända sedan jag så dem första gången.  
Och när jag häromdagen gick förbi Guldfynd reade dem ut paret.
Dem blev mina för 120 kronor. Men tackar!!


SNÖ

Sitter i köket. Äntligen hemkommen. Ute är det värsta snökoaset här i Kalmar.
Hur är det hos er? Sjukt vacker att titta på när man sitter inne i värmen under filten med en kopp the,
men när man är ute i snöfallet är det mindre kul.
Fick kämpa mig hem. Och blåste gjorde det också.
Nu sitter jag här framför datorn och lyssnar på Aviciis spelning från Tomorrowland i sommras.
Sjukt nice!!
Vill så sjukt gärna dit i år. Får se om pengarna räcker till, om jag hittar nån respartner och om det ens finns några biljetter kvar. Vet inte när dem släpptes. Ni kanske vet?
Aja, nice är det iaf. Längtar så till sommaren.
Vill ha parkhäng nu!!

Annars har jag varit på samtal hos psykologen och bildterapi.
Målade skiten av mig ;) Ganska befriande att sitta och kladda om ett barn på bordet.
Bilden blev väl inte jätte snygg, men so what.
Inte därför jag är där. Fick lättat lite på känslorna iaf. :)


Me today. Väldigt basic klädsel.
 Dock fick jag dressa ner mig lite med termobyxor oxh täckjack.
Annars hade jag inte kunna gå utanför dörre. Så kallt ju.


Min dag

Så kallt ute. Så jag blev inne.
Eller inte hela dagen men nästan.
Var dock tvungen att ta mig in till stan för ett besök hos ABC- teamet.
Provtagning stod på schemat.
Tog 5 minuter, sen var jag klar.
Efter var det tänkt att jag skulle ut och promenixa lite.
Brukar ju vara ute och gå några timmar om dagen.
Men idag blev det bara en kortis. Jag frös kroppsdelarna av mig.
Klarade helt enkelt inte av att vara ute mer... :p
Så jag gick hem, tog en dusch och kröp under filten.
Får väl bli dubbelt så lång promenad imorgon,
Hoppas jag vaknar till bättre väder imorgon, framför allt varmare!!

Inte gjort mycket annat idag, mer än att försöka vila lite. Sömnen min är i total obalans.
Jag somnar senare och senare varje natt, eller jag kanske ska säga tidigare och tidigare.
Alla tankar, all panik, all ångest håller mig vaken.
Vill sova. Vill slippa tänka.
Nu har jag i alla fall vågat be om sömntabletter.
Ska hämta dem imorgon efter bildterapin. Hoppas jag får sova då :)
Kanske sista vakna natten nu på länge...Hoppas!

Sen har jag rensat garderoben lite. Har så mycket ny och nästan oanvända kläder som ligger fint vikta i skåpen.
Älskar att köpa kläder. Tänker att jag ska använda dem när jag mår lite bättre.
När jag känner mig finare. När jag är mer nöjd med mig själv.
Men den dagen kommer aldrig.

Nu befinner jag mig i en period där jag handlar på mig en massa nya saker.
Så därför behöver jag rensa rensa rensa.
Vet att det är sjukligt och att inga kläder i världen får mig att må bra.
Eller trivas bättre i "min" kropp...
Inte i långa loppet iaf men just för stunden mår jag toppen.
När jag står där med fyndet i handen.
När jag står i kö.
När jag med kassen i handen går ut ur affären.
Känner jag total lycka.
Och då är det helt klart värt det...

Hoppas ni hjälper mig med att tömma min garderob så jag kan få plats med lite nytt. 
Kanske inte finare, men nytt!! 

Ikväll ska jag kolla på Det blir bättre. Kvällens program handlar om Emma Igelström.
Har läst hennes bok. Och känslan var att jag läste en bok om till stor del mitt eget liv.

Jag har också varit simmare. Haft samma tränare. Fått matschema. Haft bulimia.
Får se om jag lyckas se hela repotaget. Brukar ha svårt för sånt annars.
Vill inte känna igen mig. Vill inte erkänna att jag har problem.
Vill inte vara sjuk! 


RSS 2.0