itsmyfuckinglife

Inte skrivit på ett tag nu. Orsaken är att saker känns jäkligt tungt förtillfället.
Jag känner mig tom. Tom på ord. Tom på tron om nått bättre. Tom på det allt. Förutom Ångest, Panik, Skräck, Rädsla. Ändå tar en positivt sak upp min tid, mina tankar, mina dagar. Men för att kunna orka med denna sak måste jag anstänga mig. Samla mig. Bita ihop. Hålla ihop. För annars kommer jag falla isär!

jag vill detta så mycket. Men känsla och ororn finns där. Tänk så misslyckas jag, IGEN! 
Vad ska jag då ta mig till. Kommer denna chansen komma till mig på nytt. Tror inte det.
Så därför finns det bara en sak att göra, vilket är att inte tänka, inte känna. Utan bara att våga leva och våga satsa. Jag har inget att förlora, bara att vinna.