Äcklad
Ska snart ner på stan och träffa Camilla med syskon. Vill träffa dem, men inte ta mig ner. Idag äcklas jag på min kropp. Jag vet att jag gott upp mycket i vikt den senaste tiden. Känner mig ful, tjock och bara allmänt vidrig!!
Kan detta verkligen vara min kropp? Jag gör allt för att gå ner i vikt, för att bli smal, för att bli acceptera, för att bli älskad!! Men ändå är "jag" tjock. All min energi, mina tankar och vaknar timmar går till att tänka på mat, vikt och att förbränna. Allt kämpande utan resultat. Jag är fortfrande tjock!
Jag känner mig som en fånge i någon annans kropp. En kropp jag inte vill kännas vid. Jag vill inte kunna identifiera mig med denna kropp, vill bara ta det lilla jag gillar med min person och fly!!
Tänk om man kunde välja kropp. Välja vem man vill vara, hur man skulle se ut, välja vilka förutsättningar man skulle leva med. Undra hur man då hade valt att se ut, leva och vara??
Tanken är underbar, men en aningen förtvivlande, när man inser att dem är omöjlig. Jag kommer alltid vara fast i denna kroppen, vare sig jag gillar det eller inte. Mycket i livet skulle jag kunna påverka, men inte detta.
Förjävla jobbigt. All min värdighet sitter i mitt utseende, i min vikt. Och oturligt nog är jag allt annat än good locking! Jag är ett rent misstag från första början. Allt med mig blev fel! Men det stämmer väl som man säger, livet är inte alltid rättvist.
Måste börja göra mig i ordning. Försöka hitta nått som jag kan dölja denna feta kropp med. Hej!
