Fett, Fetare, Fetast
Úte är det kolsvart. I fönsterna lyser inga ljus. Endast jag är vaken. Ångesten spökar i mitt huvud. Ångesten över att jag blir tjockare för varje dag som går. Och det värsta är att jag får skylla mig själv. Det är ju jag som äter, ingen annan gör det åt mig.
Ibland bara längtar jag tillbaka till sjukhuset, där tvingades jag till att äta. Inte roligt alls men jag kunna hata någon annan för vad som hände med min kropp. Nu kan jag bara hata mig själv.
Måste gå ner mer i vikt, så att jag blir smal. Alla vet vi att folk tycker man är vackrare ju smalare man är.
Man får ju till och med lättare jobb som smal, kanske därför jag är arbetslös och varit det dem senaste åren?!!
Finns bara en sak att göra, äta mindre. Äter jag mindre och blir smalar, försvinner rösten och ångesten lättar. Vilken befrielse!! Nått att sträva efter...
Är det nån därute som vet hur man kan bli fri ångesten på nått annat sätt så snälla säg till. Jag behöver alla tips jag kan få! Klockan börjar närma sig ett slaget och endast två vakna timmar återstår innan jag börjar bli trött, ska försöka komma på nått att roa mig själv med. Måste skingra tankarna lite, annars kommer jag ligga sömnlös ännu en natt i rad. Pallar jag inte. VILL JAG INTE!!
Hoppas ni sover gott...
