Mamma
Vill ringa henne nu och bara skrika i telefonen!! Vill ha henne här nu. Behöver henne. Vill ha en kram. Känna hennes värhet. Känna trygghet. Känna hennes värme!!
Men jag ska inte ringa henne. Vill ge henne en paus. Hon lyssnar och ställer upp för mig alltid. Vi pratar minst en timme om dagen. Då hon bara lyssnar, stöttar och försöker lugna mig. Jag vet att hon lider, är trött och känner sig maktlös i allt detta. Därför ringer jag inte henne i kväll, vill att hon ska få en nattssömn utan att jag stör med min problem. Ska jag försöka skriva av mig ångesten...
Den är enorm. Det kryper inom mig. Paniken stiger. Jag får inte luft. Kan inte andas. Jag mår illa. Vill bara kräka. Vill slå mig själv. Vill bara bort från allt. VILL FLY. JAG VILL FLY!!
Jag klarar inget själv mer. Jag kan inte ens bajsa själv längre. Tar tabletter nästan varje dag nu, oftast dubbel dos för att få effekt men det Funkar inte. Inget kommer. Och jag mår bara skit av att veta att jag har en massa skit som ligger och skräpar i tarmarna, som vägrar lämna systemet. Vill att det ska rinna av mig, att allt bara ska försvinna ur min kropp. Jag vill vara Helt tom. Finns nästan ingen bättre känsla i världen än känslan av att inte har nått i magen. Man känner sig lätt, fri och allmänt
Jag har alltid haft problem med mina toabesök, men den senaste tiden har dem blivit mindre ofta. Vill inte behöva gå tolv veckor utan att bajsan som jag gjorde på sjukhuset. Till slut kräkte jag upp min egen avföring (varför har man inte dåligt minne, så att man kan få glömma vissa saker?). Just nu känns det som att jag håller på att kräka upp allt jag har i magen. Usch mår riktigt jävla illa.
ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!ÅNGEST!!!!
Den lättade inte...
