Home?
I ens hem ska man trivas, känna sig trygg och vara lycklig. När jag kom hem kände jag bara mig nedstämd och förvirrad. Jag kastade min mega väska innanför dörren och vandrade ner mot stranden för en långpromenad. Sen solade jag i solstolarna ner vid vattnet och försökte njuta lite. Men allt jag känner är panik. Panik över att vara tillbaka i stan. Att komma tillbaka till inget! Mitt liv här känns bara så meningslöst...
Jag är så klar med Helsingborg och Helsingborg är klar med mig!! Visst har jag fina minnen härifrån, båda från min barndom och med vännerna. Men tyvärr kommer dessa i skymundan för alla de negativa upplevelserna jag varit med om här. Tror eller vet att Helsingborg spelar en stor roll i varför jag mår dåligt. Triva helt enkelt inte mer i stan. Har bestämt mig för att försöka hålla mig borta från stan så mycket som möjligt under sommarmånaderna, bo hos mina älskade vänner på landet och hälsa på familjen i Kalmar. För att sen till hösten flytta. Då har jag tid att planera, och förbereda mig för en förändring. Måste verkligen härifrån. Önskar jag kunde flytta imorgon.
Men antar att jag får ge det lite tid. det viktigaste är att det denna gången faktiskt blir av. Att jag inte blir kvar för att jag inte vågar. Måste våga leva medan jag lever.
Saknar hörby och Laine <3
