Fredag
I många av mina inlägg låter jag sjukt klagande över min situation och liv. Tyvärr är det så jag känner, och mår. Men visst har jag ljusglimtar i vardagen. Igår hade jag en sånn. Tog mig ner till biblioteket för att möta samma tjej som i måndags. Jag var väldigt nervös, det pirrade i magen. Tänk om vi inte hade nått att prata om. Visst hade vi en dal att prata om i måndags, men då var ju Maria med som drev samtalet. Nu var vi ju ensamma. Men jag oroade mig i onödan. För vi satt i fyra timmar och snackade om allt mellan himmel och jord. Vi blev båda lika chaockade när vi tittade på klockan och insåg att kloackan var över sex. Vart hade tiden tagit vägen viste ingen av oss...:)
Det roliga är att det känns som jag har känt henne hela mitt liv. Hon är fantastisk på många sätt. Och hon inspirerar verkligen mig till att våga kämpa för en förändring i mitt liv. Då menar jag för att bryta min ensamhet, stå för den jag är och jobba för det jag vill jobba med.
Idag har inte varit en bra dag. Vaknade med panik i kroppen. Om jag inte skulle till Maria idag, hade jag nog inte tagit mig upp från sägen. Men låg och stirrade i taket in i det sista. Fick springa ner för att inte komma allt för sent. Vad jag och maria pratade om kommer jag inte ihåg. Mina tankar svävade fritt på annat håll. Har börjat inse att vissa av min så kallade vänner inte är riktiga vänner när det väl kommer till kritan. Har förlorat många vänner dem senaste åren. Börjar fan undra om det är nått fel på mig och inte dem. Eller är det kanske så att jag har för höga krav? Men att finnas där för en vän när dem behöver det är väl inte för mycket begärt? Eller?
Vilket fall som helst gör det ont. Jävligt ont!
AJa, ska jag trypa under filten, gömma mig för allt och kolla film...
