itsmyfuckinglife

Varje natt ligger jag numer sömnlös och stirra i taket. Tänker på allt och inget. Vet bara att jag för varje dag mår sämre och sämre. Min hemlighet är känt för många med dold för andra. Fast det känns som att alla redan vet om den. Försöker hålla den gömd, för om det blir känd för alla i mitt umgänge kommer jag aldrig få en ledig stund från den. Vill vara fri för en sekund! Kunna andas utan att känna hur luften ta slut. Vara en egen person utan den andra som ständigt andas mig i nacken. 

Samtidigt som jag ljuger för att dölja, vill jag berätta. Berätta min historia. Berätta om hur jag lever och hur jag vill leva. Är det fel att lämna ut sig själv såhär?

Blir galen av allt tänkande. Aldrig trodde jag att det skulle vara fel att vara en tänkare, en drömmare. Men nu börjar jag tveka!?

Nä, nu ska jag ta en varm dusch (tredje för dag). Fryser så! Sen är det ganska avslappnande :)

Godnatt.

Yasmine